Östanbäcks bys historia

 

 

Västerbottens kustland höjer sig sakta upp ur havet med en centimeter varje år. Därför är Östanbäck en relativt ung by som sakta växer i storlek men det finns faktiskt bevis för att det bodde folk i området för 3500 år sedan.

Bland annat finns sex gravrösen som uppskattas vara cirka 3000 år gamla. Det största ligger vid Själabodträsket men det är tyvärr delvis raserat.

På den tiden var det bara de högsta backarna och grusåsarna som var land medan stora delar av den nuvarande byn fortfarande var havsbotten. Det berättas att ”Hinners Kelu” (Kielm Andersson som levde 1731-1832) stått motstake vid Brännsvedjan medan andra rodde not på låglänta områden som senare blev ängsmark.

Mest fiskare och jordbrukare

I Gustav Vasas Jordabok (från 1543) står det att det fanns 14 åbor i området väster och öster om Storbäcken. Av dessa bodde 9 åbor Östan bäcken. Där nämns också Ödebyn Holme som en utjord (tillhörande Westanbeck).

Hundra år senare kunde man räkna till 12 bönder i Östanbäck men byns invånare blev allt fler och 1880 bodde 535 personer här. Fiske och jordbruk var länge de viktigaste sysselsättningarna men man beredde också hampa för vävning, tillverkade salpeter och slog tegel. I byn fanns också korgmakare, skomakare, smeder, sömmerskor och handlare. Etersom Östanbäck till ytan är en stor by och våra förfäder oftast färdades till fots var det naturligt att de byggde fäbodar och andra raststugor i byns utkanter. Än idag finns några av dem kvar och vittnar om gamla tider.

Under 1700 och 1800-talen pågick en omfattande skiftesdelning i hela landet. Syftet med den var att varje jordbruk skulle få mer sammanhängande ägor. 1845 beslutades bland annat för Östanbäcks del att de soldattorp som var ”belägna å otjänlig plats och hindrande för skiftenas läggning” skulle flyttas till lämpligare ställe nere vid sågen. Det gällde Herr Rotan, Bränn Rotan, Melins Rotan och Boströms Rotan men det fanns ytterligare soldattorp i byn.

Skolor och bönhus:

Omkring 1860 beslöt Byamännen att ett skolhus skulle byggas. Det blev vad vi nu kallar Bönhusets lilla sal, hall och kök. 1899 beslöts att bygga till ett Bönhus på södra sidan av huset men snart användes även den nya delen av skolan. Under några decennier fördubblades nästan antalet bybor och 1925 var Östanbäck som störst med 1111 personer bosatta. Då byggdes en ny och större skola med flera klassrum men 1964 var eleverna så få att skolan drogs in och 1970 brann skolbyggnaden ner. Även i Söderbodan byggdes en skola med lärarbostad. Det var 1906 och där bedrevs undervisning fram till 1949. Några år senare köpte Söderbodans Bönhusförening det lilla skolhuset för 50 kronor av Byske kommun. Under cirka femtio år användes huset sedan som bönhus men 2005 såldes fastigheten till en privatperson.