Östanbäcks fäbodar och mangelboden

Fäbodarna

Östanbäck är till ytan en stor by och med tanke på hur våra förfäder färdades var det naturligt att de byggde små stugor i byns utkanter.

Det har funnits ett antal boplatser som till största delen använts under sommarhalvåret.
De har fungerat som raststugor, fäbodstugor eller nyttjats för andra speciella ändamål. Se fäbodarna utmärkta på karta:

fabodar_ostanback

SKOGSÄNGESKAMMAREN:

Söder om Skogsänget fanns en mindre stuga som kallades Skogsängeskammaren. Den tjänade som raststuga vid slåtter och skogsavverkning men vi vet inte om något fäbodliv förekommit på platsen.

FURUBO
Norr om Stormyran har funnits en mindre byggnad som benämndes Furubo. Den användes främst under nödåren på 1860-talet för beredning av bark som skulle användas till att dryga ut mjöl till matbröd.

”Grönlunds fäbodstugan” byggdes 1680

I början av 1700-talet ägdes Holmfäbodarna av Pehr Pehrsson och Pehr Johansson. På en karta från 1703 finns Holmbodan utmärkt och då finns där även ängsmark. Öster om Holmbodan finns en slät berghäll.
Fäbodvallen bestod då av en stuga och 6,1 kappland åker (941 m) samt två slåtterängar.

Under 1700-talet senare del tillhörde de Hindershemmanet No 15; Bland annat har den omskrivna Hinders-Kelu vallat kor på platsen.
På 1850-talet ägde Johan Granström bodarna men kom på obestånd och måste sälja bodarna till Skellefteå Södra Nödhjälpsfond.

1873 köpte Israel Grönlund Holmbodarna för 1550 riksdaler.
Sonen Carl Grönlund övertog sedan fäbodvallen och 1936 övergick den till hans måg Edwin Forsman.
1970 var Erik Forsman ägare till fäboden men idag ägs den av Ulf Forsman. Den kallas nu Holmbodan.

Grönlunds Fäbodstuga

Holmbodan ( Grönlundska fäbodstugan) sedd från öster.

Uttrycket Holmbodarna var tidigare ett samlingsnamn för flera olika fäbodar i närheten av Inre Holmviken och en av dem kallades för Nyboda.

Nyboda byggdes i slutet av 1800-talet

1893 avstyckades 3,5 hektar av Holmbodarna.
Det var bröderna Olof och Oscar Brännström som byggde en stuga 25 meter väster om Grönlunds fäbodstugan. Den benämndes då Nyboda.

1908 köpte fältjägaren Carl Johan Gran Nyboda.

1927 sålde änkan Nyboda till fiskaren Nils G:son Forssén för 651 kr. Stugan flyttades så småningom till Karlsgrundet och ägs idag av Gunnar och Ellinor Pettersson.

1974 köpte Erik Forsman tillbaka den avstyckade delen och den ägs nu av Ulf Forsman.

Norrbodan

Norrbodan:
Norrbodan ligger mycket vackert vid Inre Holmvikens norra strand.
Den är av senare datum än de övriga Holmbodarna.

1929 blev den sista sommaren med fäbodliv vid Norrbodan men marken brukades fram till 1961 och ägs idag av Ulf Forsman.

Norrbodan (2)

1904 uppförde David Lundkvist en timrad stuga strax öster om Holmtorpet (eller Norrbodan som den också kallas). Bröderna Sigfrid och Severin Lundkvist övertog senare stugan och efter dem blev Gunhild Hällberg och Arne Lundkvist ägare till stugan men idag finns bara rester kvar av den.

OM FÄBODLIVET PÅ KVARNMORAN berättar André Lundqvist:

Karl Albert Lundqvist med familj bodde där om sommaren. De hade en stor kista som de samlade sitt bohag i och Nikanor Vikström brukade forsla dit det nödvändigaste med häst.

Det fanns två hus jämte ladugård. I det ena huset bodde man och det andra var sovstuga och skomakeriverkstad.
Tre kor hade man och de fick gå på bete i skogen. Den odlade jorden (cirka 2,5 ha) var uppspadad.

Mathållningen var på den tiden ofta tre gånger per dag. Det var oftast filbryta på morgonen och gröt på kvällen. Två gånger per vecka gick man till Långnäset och köpte strömming för 25 öre kilot. Dessutom fiskade man abborre i Holmviken.

Man bodde vid bodarna från början av juni till strax före Mikaeli. För barnen blev det rätt trist ibland då de var långt från kamraterna.
ur Östanbäcks by (1985)

Kvarnmoran:
Det var vid mitten av 1700-talet som Kvarnmoran bebyggdes av Nils Nilsson men den välbevarade stuga som står där idag byggdes ungefär 1890 av Nils Karlsson Lundkvist och sonen Karl Albert Lundkvist.
Stugan ägs idag av dotterdottern Ann-Marie Marklund.

Kvarnmoran (2)

När jubileumsfilmen ”Skellefteå 150 år” spelade in avsnittet om Nödåren och Östanbäcksupproret (eller Ostvikskriget) blev Kvarnmoran och Norrbodan platsen för filminspelning i genuin 1800-talsmiljö.

Resultatet av inspelningarna blev bara ett par minuter i den färdiga filmen men för de inblandade statisterna ett minne för livet.

Filminspelning

SÖDERBODARNA:

Söderfäbodgärdet omnämns första gången 1648
men då utan byggnader. Därmed är den troligen den äldsta fäbodplatsen i Östanbäck.

1793 i hävdateckningen uppges Söderfäbodgärdet bestå av 18,9 kappland (2.915m) åker samt två fäbodstugor som tillhörde bonden Johan Larsson.

Fäbodlivet på Söderfäbodgärdet upphörde 1844 i samband med Storskiftet. Den ena stugan stod kvar in på 1880-talet men såldes då till Moses Lindberg i Kåge.
Enligt Paul Svensson stod en fäbod på Östanbäck 4:60 där idag Annika Sander och Bertil Bonns bor.

BREDVIKSBODARNA omnämns första gången 1747.
Då fanns det en stuga och ett gärde om 5,4 kappland (833m)
Fäbodvallen ägdes då av Olof Östensson och den ärvdes i rakt nedstigande led först av sonen Östen Olofsson, sedan av sonsonen Lars Östensson – Lundmark (Lass-Estescha) och vidare av sonsonsonen Jonas Larsson – Lundmark (Jon-Lascha) men han flyttade stugan till sin gård vid Vallvägen. Där har den brukats som bagarstuga och sommarhus under en tid. Stugans nuvarande ägare är Ulla Lundkvist och hennes bror Anders.

Bredviksbodarna

Enligt sägnerna bodde vittra i Brukshällarna ett litet stycke från fäbodvallen. De var emellertid snälla och hjälpte till med att leta efter bortsprungna kor och varnade för oväder.
En fiskare som vilade i stugan, lär ha väckts av en röst som sa: ”Daniel, Daniel. Det vispar i tullarna” och tack vare det kunde han rädda sina fiskeredskap.
En annan historia handlar om några företagsamma män som trodde att det fanns malm i hällarna. När de hade sprängt ett tag kom en ovanligt storvuxen kvinna och bad dem att inte fortsätta och göra henne och hennes barn husvilla. Hon sa sig vara fattig men hade en syster i nordväst som var mycket rik och till henne skulle de gå istället. Antagligen menade hon Malmberget eller Boliden. Gruvdriften lades ner men om det var för trollkvinnans skull eller för att analysen var negativ är obekant.  (Ur V. Nordings bok)

 

RÖSNÄSBODARNA:

Rösnäsbodarna omnämns också första gången 1747 då en karta över Östanbäck upprättades. Det ska då ha funnits två fäbodstugor vid Rösnäs.

Den ena ägdes av Lars Larsson och Lars Johansson med ett gärde om 5,13 kappland (792m) och den andra ägdes av Olof Johansson. Även där fanns ett gärde om 5,13 kappland (792 m).
1844 i samband med Storskiftet blev Johan Larsson – Östlund ägare till stället och därefter hans son Lars Johansson Östlund.

Idag finns inte stugorna kvar och ingen tycks heller veta var de stod eller att det överhuvudtaget har funnits fäbodstugor där. Den som är intresserad kan troligen få fram mer fakta genom att studera gamla kartor och skrifter.
Lantmäteriets historiska kartor från 1744 avslöjar dock följande:

Holme by

Karta Holme by

Holme by – en medeltida by som försvunnit.

För några hundra år sedan var det ganska vanligt att nedlagda gårdar eller byar blev fäbodar och i 1543 års jordabok nämns Ödebyn Holme.
Den ägdes då av Ostvik och i 1546 års jordabok står det att under Holme låg en skärgård samt Romelsöarna.
Även i jordskattelängder 1547–1558 nämns Holme men ingen vet idag med säkerhet var denna by låg.
Mot slutet av 1500-talet delades Ostvik och Östanbäck blev en egen by. Holmviken blev då en del av Östanbäck.

Mossan gömmer många hemligheter och kanske är dessa stenar spår efter den försvunna medeltidsbyn Holme. Öster om hällan och ”den Grönlundska stugan” finns nämligen flera husgrunder (ett tiotal enligt Ulf Forsman).
Namnet Holme syftar i så fall på höjden där fäboden nu ligger. Man brukar kalla en höjd som sticker upp i skogen för en skogsholme.
Du kan läsa mer om detta i Östanbäcksboken från 1985.

Mest på skoj….

En lördag i oktober gick jag ut i skogen för att hitta den försvunna medeltidsbyn Holme. Enligt Ulf Forsman skulle det finnas ett tiotal husgrunder och några gropar som en gång varit jordkällare alldeles öster om den gamla grå Fäboden på hällan.

Vägen till Holmbodan hade jag gått många gånger och nu kantades stigen av höstgula björkar. När jag kom upp på hällan gick jag österut och snart hittade jag den första husgrunden. Fascinerad gick jag vidare in i den mossiga skogen och med lite fantasi kunde jag se de grå medeltidshusen framför mig. Medan jag gick omkring och tittade på stenformationerna glömde jag både tid och rum. Det var alldeles grått och mulet men plötsligt lyste det gult av kantareller mellan några stenar. För första gången i mitt liv hade jag hittat kantareller i Östanbäck.
Lycklig plockade jag händerna fulla men när jag reste mig upp insåg jag att jag hade gått vilse. Helt koncentrerad på stenar, mossa och svamp hade jag vänt på väderstrecken. När jag hörde biltrafiken från Långnäsetvägen insåg jag att min inbyggda kompassnål pekade alldeles galet. Ljudet kom nämligen inifrån skogen och inte alls från det håll jag ansåg vara mot öster.

Här stod jag med händerna fulla av kantareller men det hade det varit bättre om jag hade haft min mobiltelefon eller en kompass med mig. En stor myrstack längre fram vid stigen förvandlades i min fantasi till en björn som väntade på att få sätta klorna i mig och mellan träden hördes vildvittrornas jämranden när de flög över sjön som låg där så stilla framför mig. Den långsträckta sjön kände jag igen som Inre Holmviken och när jag såg Norrbodan på andra stranden visste jag att om jag skulle komma rätt så måste jag gå åt det håll jag tyckte var helt fel.

Min utflykt hade varit intressant men nu var jag glad över att se Holmbodan igen och med händerna fulla av de läckraste kantareller gick jag hemåt. Några av stenarna hade jag fångat på bild i min kamera men framförallt var det en upplevelse att gå där och känna hur jag trampade historisk mark. Kanske hade mina egna förfäder lekt bland stenarna och plockat kantareller i mossan.

Den här upplevelsen skulle jag vilja dela med mig av och kanske kan vi göra en utflykt till platsen i byaföreningens regi men framförallt hoppas jag att någon som kan tyda spåren kommer till platsen och tittar innan det är för sent.
För varje år förändras bilden av det som kanske är den försvunna medeltidsbyn.
(Lisbeth Landström)

Mangelboden

Räkning efter Mangelboden byggdes:

Mangelbod